Hej igen!
Då jag satte mig i bilen nyss och for och handlade åt mamma så satte jag i en gammal goding i stereon. Magnus Ugglas skiva karaoke. Där fanns låten "Utan dig" som jag och några i ensemblen körde på lärarmiddagen i fredags.
Så fort jag satte igång den låten (jag anade också detta) så började tårarna rinna. Jag kommer vara så körd på studenten som måste skiljas från min underbara klass. Det är den bästa klass jag någonsin hamnat i. Och nu är det slut. Första och andra året då man hade skolavslutning på Skvadern så gick man därifrån glad och hoppfull inför nästa år. Men nu. I höst kommer det inte finnas en klass som heter ES4. Nu skiljs vi åt allihopa.
Det känns fruktansvärt.
Man har längtat till studenten. Men samtidigt har en klump i halsen bildats för varje dag närmare stora dagen D. D-day.
Men jag tror inte jag är ensam att tänka såhär. Men det känns. Det känns verkligen förjävligt inombords.
Även om vi kommer hålla kontakten. Även om vi ses om 10 år allesammans och har återträff (detta måste ske!). Även fast vi ses i höst på dagen då alla treor kommer till Skvadern igen. Även fast alla ni i klassen finns kvar här på jorden. Så kommer inte jag "komma över" ES årgång 06-09. Aldrig någonsin. Tiden på Skvadern, tillsammans med er har varit den bästa tid i mitt liv.
Från en gråtfärdig en.
jag satt faktiskt och grät på på skolavslutningen förra året, det var pinsamt.. Jag gråter redan nu i tvåan när jag tänker på att ja kommer att splittras från min klass. Det är hemskt, man får sånna starka band mellan varandra på skavdern. Skvadern är en favorit för alla.
SvaraRaderaKommer kännas så konstigt till hösten igen när vi är es3 och ni inte finns. Ja visst vi har inte haft så starka band mellan klasserna, men det kommer endå vara något som fattas. Hoppas ni får en härlig student och vi ska försöka göra skavderns snyggaste studentvagn till er! <3
Måste man skriva namn oxå? JAG Hittade det x]