Refleeexxöööns

Denna blogg får nog inte mamma tag på i första taget. Det är lite drygt när föräldrarna läser bloggen. Och sedan kommer de med det träffsäkra försvaret "määän vadådaa? den är ju öppen för alla!" 

Visssssserligen har de helt rätt. Men jag har inte målgruppen "nyfiken mor som tar upp det senaste inlägget vid middagsbordet". Om hon nu råkar få tag i denna adress ändå så vill jag bara säga att jag älskar dig ändå, mörsan.

På tal om inget så är det lite tomt här ikväll. Fredrikmyloverboy är nämligen på lärarmiddagen. Jag fick äran att fixa frissan på honom. Det tycker jag är sjukt kul! 

....särskilt när han blir nöjd och allt! Jag har en mycket vacker pojkvän. Både ut- och invärtes.

Vid det här laget är han nog lite på lyset. Det märktes dock redan då jag gick bort till honom. Hade köpt med mig en påse grillchips till honom och även hans kompisar. Detta blev också ett litet problem. 

Hela hans klass satt på John Bauer och "förkröka" (som Fredde alltid säger) innan lärarmiddagen och jag hade nyss varit på ICA och omsorgsfullt valt ut (om man nu kan göra det) en Estrellapåse. Vid vängåvans "fiskar-som-kräks-genom-både-mun-och-näsa"-fontän så drog jag upp cellizen och tänkte ringa.

"Välkommen till telia mobilsvar.."-kärringen. Jaha ojdå. Jag stannade och såg hopplöst framför mig. Om någon just då suttit och iakttagit mig så måste det sett ut som någon tryckte på en pausknapp och jag tvärt stannade upp. 

Inget svar alltså. Okontaktbar.

Jag försökte att ringa Freddans goda vän Acke. "Välkommen till röstbrevlådan"-bitchen. Även där noll respons. Än en gång fryste jag mitt i ett steg och kvävde ett litet hopplöst skrik inombords. Lät väl mer som ett gurgel utanför munnen.

Jaha. Då stod jag där med en chipspåse i handen och min buss skulle gå väldigt snart.

Jag kollade upp en gammal klasskompis, som nu går i Freddes klass, nummer. Ringde nervöst upp numret.  Klasskompisen svarade inte. 

Jorå. Det gjorde han.

Såhär lät det ungefär:

Jag: Nämen hej hej. Detta är Hanna, du vet din gamla klasskompis och jag bara undrar om Fredrik är där? Fredde du vet, min kille, hehe, Fredrik, kan jag få tala med Fredrik? 

Han: Va? Vem? Sjöberg?

Jag: Ja ja ja precis, Sjöberg, Fredrik. I din klass.

Och så dök en mycket paff Fredrik upp i andra luren.

Han fick chipspåsen och jag fick några ölpussar och ett väldigt brett leende plus ett "tack så jättemycket gumman!"

Åh! KÄR SOM FASEN! :D

Nu ska jag sova. Natti rååå!