Knäpp? Va?

TJOHOOO!

Resan var underbar. Dock finns en hel del minnen som skrämmer mig.

Jag är så puckad ibland. Va? Jo, det är jag visst.

Första minnet utspelar sig efter Liseberg med Alicia (min kusin), Madde (min kusin Alicias mother), mamma och jag. Vi sitter på McDonalds i Borås och har nyss börjat äta. Jag har tagit favoriten ceasarsallad och har även beställt Chili cheese balls (typ friterade svinstarka ostbollar). När jag ätit två av de tre ostbollarna frågar Alicia om de var goda. Och innan jag nu citerar mitt eget jävliga svar så måste jag säga att det var meningen att jag skulle säga "Ja, den första var god men den andra smakade fan gammal kinamat". Men det var inte det som kom ut ur mitt breda kakhål.
"Ja, den första var god men den andra smakade gammal kines.... kines... öh... kines (någonstans här inser jag att nu börjar det bli en rasistisk touch av det hela)... kines... KINESKATT!"
Tryck stämning? Are you kidding?

Madde skrattar lite halvhjärtat och Alicia säger "Kineskatt? Va? Hehehe, jag fattar inte?". Jag bannar mig själv hårt. Jag är ingen rasist, jag hatar all form av den och klantade mig rejält. Och när jag tror att det inte kan bli lite värre så frågar Alicia sin mamma om de ska få besök av ett par gamla vänner till dem. Vi kan kalla de för.. Harry och Sally. Gift par. Min mamma frågar vilka de är och Alicia utbrister förtjust:
"Vi har känt dem jättelänge, de har nyss adopterat en jättegullig pojke från Kina!!".

Crap! Skit! MERDE! Jag vill bara göra en Snurre Sprätt, det vill säga rita en lucka i asfalten, öppna luckan och hoppa ner där.

Men eftersom jag inte hade svalt min hjärna helt så förklarade jag noggrant för Alicia en stund senare vad jag egentligen tänkte säga. Och snäll som hon var så skrattade hon bara och sa att hon förstod väl det.

Men ibland.. jag måste erkänna. Jag har inte mycket till hjärna då. Och jag hittar ofta fel ord på saker. Senast igårkväll då jag och Fredde satt och spelade ett ankspel på hans PS3 och han klarade en bana så utbrast jag glatt:
"SNYGGT FREDDE! Det där är du fan värd en brosch för!"

Att det inte heter brosch, utan ELOGE, fick jag höra resten av kvällen.

Nu ska jag lägga mig i badet och hålla för öronen och ha stängd mun för säkerhetsskull. Ifall hjärnan får för sig att rinna ut i avloppet så tar jag det säkra före det osäkra.

Nåd!