The ring...

Haha, fatta vad ni hade för möjligheter att skrämma skiten ur mig nu när jag såg på The Ring. Det enda ni hade behövt göra var att ringa mig och väsa "Seven days!". På tal om det så gjorde just Fredde så!

Och shit vad jag mulnade. Jag blev så sjukt sur alltså. Bara för att rädsla och ilska står hand i hand med varandra. Så just precis jag fått se det där videobandet som är så faaarligt så ringde min mobil med dolt nummer. Jag svarade och någon väste "Seven daaays" i luren. Jag hörde inte att det var Fredde fastän han satt precis bredvid. Först blev jag helt kall.

Den första tanken som kom upp var lustigt nog "det är nog mamma som busar!" så jag säger till personen i telefonen "Va?". Och då börjar Freddan asflabba (jävla skitkorv) och han fick krama mig ett bra tag och säga förlåt några gånger innan jag gav med mig. Vart så jäkla rädd.

Film har sådan lustig påverkan på en.

Annars då? Mamma ringde idag och berättade att hon stött på en björn. Alltså inte stött på, som i flörtat, utan varit nära den. 75 meter rättare sagt. Usch, säger jag bara. Björnar är etta på listan över djur jag är skräckslagen för. Och mamma var mindre än 100 meter ifrån den. Hon bad till Jesus och Gud om hjälp, backade sakta och sprang så fort hon kunde så fort björnen kubbat in till skogen igen. Så det gick tur nog bra.

Nu måste jag kissa igen.